Hoppet är det sista som lämnar människan.

Grät mig åter till sömns igår natt. Vet inte om det beror på är egentligen riktigt lycklig och glad just nu. Kan det vara:
- sömnbrist
- frustration över jobb och plugg
- distansen
- väntan
- smärtan
- ångesten
- hoppet eller hopplösheten
- längtan.
Kan vara allt samtidigt men kan vara något helt annat. Känner även nu att gråten sitter i halsen men vet inte varför egentligen har allt vart perfekt de senaste dagarna/veckan. Känner mig svag och hjälplös, är det hoppet som håller på att lämna mig? Hoppet är det sista som lämnar människan eller hur är det man brukar säga? Det är frustrerande. . .