En god vän sa till mig för några månader sedan: Schatzlein, du måste göra dig av med all dålig energi från din omgivning. Alla negativa människor som får dig att må dåligt folk som inte beter sig mot dig som du förtjänar!
Detta har verkligen fått mig att tänka hur folk är mot en. När man försöker ge råd, så ignoreras det men när en nyare/viktigare bekantskap ger samma råd är det något man berättar för alla. . . Folk som inte kan vara glada för ens skull. Som utnyttjar en och bara hör av sig när de behöver något. Att behöva vara rädd för varje reaktion, att behöva känna att något trevligt kanske inte blir så trevligt, att behöva känna sig instängd som i ett fängelse, att behöva redogöra för allt man gör, att förändra sig själv så att det inte ska bli sura miner. Gång på gång behöva förklara vad det är som stör en, glädjas över förändring för att kort efteråt falla tillbaka till samma mönster.
Det här inlägget skrev jag för över ett år sedan men publicerade aldrig det. Jag trodde att jag lyckats ta mig ur mönstret att när jag skrev det så skulle jag inse hur det skadar mig, att jag skulle lyckats sätta gränser för vad jag orkar med. I början hade jag tillbaka fall och det vet jag men jag har tyckt att jag det senaste månaderna vart duktig. Nu när jag var i Sverige slog mig tanken att jag faktiskt är tillbaka i samma eller i alla fall liknande mönster. Inte samma personer inte precis samma situation men så lika att jag funderar på vad jag har gjort mig själv för att återigen sätta mig i den sitsen. Återigen inte sätta mig och mitt välmående i första hand.
Detta har verkligen fått mig att tänka hur folk är mot en. När man försöker ge råd, så ignoreras det men när en nyare/viktigare bekantskap ger samma råd är det något man berättar för alla. . . Folk som inte kan vara glada för ens skull. Som utnyttjar en och bara hör av sig när de behöver något. Att behöva vara rädd för varje reaktion, att behöva känna att något trevligt kanske inte blir så trevligt, att behöva känna sig instängd som i ett fängelse, att behöva redogöra för allt man gör, att förändra sig själv så att det inte ska bli sura miner. Gång på gång behöva förklara vad det är som stör en, glädjas över förändring för att kort efteråt falla tillbaka till samma mönster.
Det här inlägget skrev jag för över ett år sedan men publicerade aldrig det. Jag trodde att jag lyckats ta mig ur mönstret att när jag skrev det så skulle jag inse hur det skadar mig, att jag skulle lyckats sätta gränser för vad jag orkar med. I början hade jag tillbaka fall och det vet jag men jag har tyckt att jag det senaste månaderna vart duktig. Nu när jag var i Sverige slog mig tanken att jag faktiskt är tillbaka i samma eller i alla fall liknande mönster. Inte samma personer inte precis samma situation men så lika att jag funderar på vad jag har gjort mig själv för att återigen sätta mig i den sitsen. Återigen inte sätta mig och mitt välmående i första hand.
Inlägg
