Tack min vän du finns där i alla lägen

”Ser livet från den ljusa sidan”, säger han. Säger att jag gör det, känner hur jag har mitt falska leende igen. Det där leendet som jag alla tror på, det som lurar alla, till och med min mamma. Innerst inne vet jag att jag försöker se det från den ljusa sidan men att det just nu verkligen inte går. Vissa dagar är jag lycklig kan inte få leendet från läpparna. Ingen aning om varför. Vissa dagar känner jag för att gråta vet inte heller varför. Det var så mycket lättare förr, önskar att det kunde bli så igen. Kommer det att bli så? Han säger att han ser på mig att jag funderar för mycket, behöver sluta tänka, ”ta en shot, jag vet att det bara hjälper för stunden men då får du i alla fall en stund utan funderingar”. Jag tar en, det hjälper inte vi köper en till, inte heller det verkar fungera, en tredje o jag känner mig lättare. Värmen i kroppen. Leendet på läpparna. Stenen som lyfter från hjärtat. Medicinen som alltid hjälper, Sambuca. Tack min vän du finns där i alla lägen o smakar lika gott varenda gång.