Sanning vs. halvsanning = bättre självförtroende!?!

Är bra på att ge andra ett bra självförtroende, berättar inte alltid hela sanningen bara de delar de vill höra för att må bra (Är det verkligen rätt av mig??). Tycker inte om att berätta saker för människor, litar inte på människor (Har blivit sårad en gång för mycket). Litar jag på dem så blir jag sårad av minsta lilla. Det kan t.o.m. vara en punkt för mycket i ett SMS som får mig att vilja gråta o ifråga sätta mig själv. Varför kan jag inte vara lika bra på att ge mig själv ett bättre självförtroende?? Så som det var tidigare?? Livet var lättare då! Vad hände egentligen?