Just do it.

Hon satt och drack sitt morgon kaffe och tänkte tillbaka på två dagar innan. Det var då allt gick från teori till praktik. Från gissning till verklighet. Hon hade bestämt sig ingen skulle få veta. Det skulle förbli deras hemlighet.

Han log när han satt där på jobbet. Det hade gått över förväntan. Han hade äntligen sagt det till henne. Hennes reaktion var allt annat än han hade förväntat sig. Han hade gjort det rätta. Nu spelade inget annat en roll. Huvudsaken var att de två visste. Ingen annan skulle få veta. Det var bättre så.

Fel plats, fel tid och framför allt inget någon av dem förväntat sig. Dagarna gick och blev till veckor - månader - år. Hemligheten och minnena var fortfarande bara deras.