I framtiden bor jag i ett stort hus tillsammans med min man som jag avgudar, våra 2-3 underbara barn, ett jobb som jag älskar och vi är lyckliga.

"Är du beredd på det som kommer härnäst?" frågar han. Utan att ge mig en chans att svara fortsätter han "du vet att det är ett stort beslut att ta". No shit tänker jag, han gör en paus och jag hör hur han förväntar sig att jag ska ge honom ett svar men jag vet inte vad jag ska säga det gör för ont att prata om det. "Schatzi, du vet att det kommer att bli bra tillslut hur du än gör". Jag förmår mig fortfarande inte att svara och ångrar att jag sagt något. "Hjärtat, är du kvar? Snälla säg något!" han pausar igen. "Jag är kvar" svarar jag tyst i luren sen blir jag tyst igen. Det tar säkert en minut innan jag förmår mig att säga något mer "jag behöver tid. Jag är inte där än. Jag... Jag.... Jag orkar inte." får jag fram tillslut.

Varför är det så svårt att prata om vissa saker? Varför bubblar det upp när jag minst anar det? Varför är vissa saker så svåra att acceptera medan andra som, teoretisk borde vara svåra, praktiskt är så lätta? Varför kan man inte ta ett beslut, som man vet att man kommer att ta förr eller senare, direkt? Varför skjuter man på saker, det blir inte lättare för att man väntar. Inget löser sig av sig själv.