söndag 22 april 2012

Plötsligt blir allt svart.

Solen skiner på henne. Fan varför har hon glömt solglasögonen just idag? Musiken strömmar ur hörlurarna. "Boy I've missed your kisses, all the time but this is, twentyfive minutes too late. Though you travelled so far, boy I'm sorry your are, twentyfive minutes too late". Hon kan inte låta bli att le. Livet är inte så illa i alla fall. Vad kan gå snett idag för att förstöra den härliga känslan av lycka som hon känner. I samma sekund som hon tänker det ser hon en skugga komma upp bakom henne och plötsligt blir allt svart. Solen ser hon inte skymten av: bara mörker. De glada tankarna har plötsligt bytts ut mot ledsamma. Regnet faller och tårarna rinner. Hur kan det vara att det kan slå om bara så där.
Signatur V

0 kommentarer:

Skicka en kommentar