Hemligheter.

Det finns alltid vissa saker som man inte berättar för någon. Beroende på personlighet är det olika mycket saker man behåller för sig själv - hemligheter. Det behöver inte vara något viktigt eller något som någon annan egentligen bryr sig om men för personen i fråga är det något av betydelse.

Jag är en person som har svårt att öppna mig. Jag kan det inte. Har aldrig kunnat det. Det är en skyddsmekanism. Skulle man däremot fråga mina vänner och/eller nära vänner skulle nog många säga att jag är väldigt öppen med det mesta eller alternativt att det är få saker jag inte delar med mig om. Utåt sett verkar det verkligen så - och jag trivs med de fasaden.

Älskling var nog den första som jag verkligen öppnade mig för. Han är den som känner mig bäst och vet det mesta om mig. Även sådant jag aldrig skulle berätta för någon annan (I love you!!). 

Idag har jag däremot delat med mig av något så otroligt personlig. Något jag aldrig trodde att jag skulle berätta för någon (förutom i det här fallet mammi och älskling). Något jag gömt djupt inom mig länge - skyddat mig ifrån. Det känns som en befrielse. Jag är ganska chockad själv över att två personer som är relativt/väldigt nya i mitt liv fick mig att berätta utan att själva förstå hur stort det är för mig.