Besviken....

... På mig själv för att jag tror att saker ska förändras. I det här fallet personer... Men det gör de inte - alltid lika ego och ogynnsamma mot en. Är besviken på mig själv - känner att tårarna kommer snart. Älskling, kom hit och trösta mig (bara ons och tors sen är du hemma - skuttar av glädje)!!

På något sätt är jag så van vid att folk inte tänker på någon annan än sig själv så när jag fick ett samtal imorse med: "hjärtat du sa ju igår att din tvättmaskin är sönder , kom hit med tvätten så bjuder jag på kaffe så länge. Förlåt att jag inte tänkte på det igår - egoistisk av mig". Tappade jag telefonen i golvet. Egoistiskt att inte komma på att jag kan tvätt där, har aldrig hört något sådant i vanliga fall får man fråga själv... Tack du är en sann vän!

Det och ett samtal idag har fått mig att tänka efter igen. Vilka är egentligen ens riktiga vänner? Hur urskiljer man vän från bekant och hur flyttar man någon från vän till bekant? Helst utan drama? Jag har fått nog.