My husband is trying to kill me.

Min man är tävlingscykel fantast. När vi var i Jena (han pluggade där) så fick hans cykel sova på sängen och vi fick ta en madrass på golvet.

För några år sedan fick jag en begagnad tävlingscykel av älsklingens moster så att vi kan åka tillsammans. Visst tänkte jag blir säkert kul. När jag sedan insåg att man måste ha fötterna "fastspända" i pedalerna fick jag smått panik (har klaustrofobi). Alltså har jag skjutit på att få cykeln fixad men i somras tog härra kummitus saken i egna händer och fixade den. I veckor har jag nu haft en klar cykel och en entusiastisk man väntandes på mig. Jag har kommit med ursäkt efter ursäkt för att slippa. Idag kom dock dagen som jag tog steget.

Det hela började med att mina kläder var tajtare än tajtast (de hade vi köpt när jag var ca 10kg lättare). Vi gick ner i källaren och jag skulle öva att "klicka i" och "klicka ur" fötterna. Det gick sådär men efter ett tag funkade det mot en vägg. Jag var så nära att ge upp och tårarna rann (tur att jag hade solisar så att det inte syntes). Tillslut bestämde jag mig för att försöka iaf. Gick ner till Rhein (där är det ingen eller iaf lite trafik och raksträcka). Fick tillslut i fötterna. Kom då på att jag varken visste var bromsen satt eller växeln för den delen - toppenstart. Älskling berättade för mig var de satt och vi fortsatte åka. Allt gick bra.

Tills vi kommit en bit och jag för första gången skulle klicka ur ena foten. Den kom inte loss. Så jag ramlade framför ca 100 (ok 10) personer. Cykeln över mig. Toppen nu får jag blåmärken. Ställde mig upp och skulle cykla vidare. 10 meter senare kom jag inte ur pedalen igen och ramlade åt andra hållet med cykeln. Skit bra Schatzlein upp i sadeln igen. Nu var det raksträcka och jag kunde prova i och ur klickande. Det gick bra. Älskling och jag bytte cyklar en stund och jag måste erkänna hans var bättre, de få kilona som skiljer cyklarna åt märks och framförallt är hans mindre än min vilket passade mig bättre.

Resten av sträckan gick utan större förödelser tack och lov. Jag hade kul, hade glömt hur skönt det är att cykla. Så ska passa på nu medan älskling är här att cykla lite tillsammans och sedan blir det en ny cykel till mig för nästa säsong :-)))

Slutet gott allting gott men shit va rädd jag var!!!