Vänder mig om, sträcker mig efter honom men det är tomt. Han är inte kvar. Värmen från var han legat är borta. Går upp ur sängen, lägenheten är tom men lukten av hans parfym hänger kvar i luften. Nybryggt kaffe i termosen. Fyller min kopp, tar på mig jackan och sätter mig på balkongen. Är det så här det kommer att vara? Är tomheten något jag kommer att klara av?
fredag 16 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar