Varför kämpa för något som kanske inte är värt att kämpa för?

"Du gör det igen" säger hon med glorian. Jag förstår inte vad du menar vill jag säga men det gör jag inte för det är en lögn jag vet precis vad hon menar. "Du säger inget som vanligt och samlar det inom dig. Du slänger dig åt vargarna som en bit kött" fortsätter hon. Vill skrika och gråta men inga ord kommer över mina läppar och inga tårar rullar på min kind. "Du gör så här varje gång. . . Du är likgiltig. . . Du. . . Du är inte du. . . Fast ändå är det så typiskt dig." Hon tar en paus och jag öppnar min mun för att säga något men hon fortsätter och jag vet ändå inte vad jag skulle sagt. "Kan du inte bara sätta dig på första plats? Kan du inte bara strunta i konsekvenserna. Låt dig vara lycklig. Alla andra tänker på sig själva i första hand. Varför kan inte du göra det? Vill du inte så vill du inte och vill du ska du inte ha dåligt samvete för det!" Hon fortsätter berätta för mig - det jag redan vet och tillslut bränner det till innanför ögonlocken. Tårarna rullar. Jag vet precis vad hon menar. Vi har haft den här konversationen så många gånger förut. Den första gången var jag bara barnet. Många år senare och vad man skulle tro många år klokare, visar det sig att jag är tillbaka där - samma konversation men en annan livssituation. Hon är klok hon med glorian. Hon känner mig och vet när jag behöver en knuff i rätt riktning. Varför kämpa för något som kanske inte är värt att kämpa för?


Fortuna kämpar för att komma upp från 2. Bundesliga till Bundesliga. Frågan är om det skulle vara värt det? Är de mogna för att byta division?