Har kommit fram till att jag o min älskling kompliterar varandra som delar i ett pussel! Det passar, det är vi som ska sitta ihop, det finns ingen annan del som passar ihop o är så rätt. . .
Vi är väldigt olika till sättet. . . Han är lugn, trygg o underbar, medan jag är humörsvängig o rastlös. . . Vi passar ihop, tar fram det bästa hos varandra. Han låter mig göra mina knasigheter o jag låter honom göra sina. Vi får varandra o skratta men kan samtidigt ha intressanta diskussioner!
Vi, ett pussel kompiterar varandra! Jag är lycklig (hoppas att han inte tröttnar)!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar